Ett skottskadat granatäpple

Som ett litet avbrott i bloggen har jag låtit bli att skriva i 7 dagar. Ett välbehövligt lov från allt observerande var på sin plats men nu är jag förhoppningsvis på banan igen!

Jag har tänkt på det här med allergier. Tidigare har jag varit förskonad från alla sorts allergier och har överlag i mitt liv varit väldigt frisk. Och stark. Och frisk. När jag härom veckan skulle blanda mig en smaskig smoothie mötte jag dock min överman och en endaste kiwi fick min käft att börja klia värre än kallnat kiss innanför pyjamasbyxorna (visst är vi vuxna, men alla minns väl känslan?) Det fick mig att inse att även jag har mina födomässiga begränsningar. I det här fallet gällde det en kiwi och det tog mig hårt. Inte bara fysiskt i form av tungklåda som närmast kunde liknas med vattkoppor eller ren död, utan också intelektuellt. Jag ska nu behöva berätta vid finare dineringar att jag inte tål kiwi. Eller helt enkelt stå ut med att min käft ser ut som ett skottskadat granatäpple.

Jag vill avslutningsvis, förutom att presentera ett fantastiskt litet videoklipp, kasta en liten hälsning till bloggens hittills flitigaste kommenterare, CarlJohan Jörnland. Hej CarlJohan. :)

Till videoklippet. Jag vill presentera Nick Pitera, som är något alldeles särskilt. Lyssna och njut av hur det som låter går isär med det vi ser. Se till att lyssna på hela låten :)
Nick Pitera - Oh Holy Night

إلى اللقاء
/Sonny